14 August, 2017

Svensk säkerhet kan aldrig ta ledigt

Transportstyrelsens lagbrott har resulterat i att svensk säkerhet hotats. Statsministern har talat om ”haveri” och Överbefälhavaren har beskrivit det som en allvarlig händelse.

Med undantag för en presskonferens, då två ministrars avgång meddelades, har det dock varit förvånansvärt tyst från Stefan Löfvens sida, även om många frågor har riktats direkt till honom personligen. Det må vara semestertider, men svensk säkerhet kan aldrig ta ledigt. Det är av central betydelse att krishanteringen på nationell nivå är klar och tydlig och inte lämnar några frågetecken kring ansvarsfördelning eller beslutsfattande.

Det förs en diskussion om när och hur landets regeringschef informerades om Transportstyrelsens lagbrott. Vad vi vet idag är att flera ledande personer i hans närhet, med direkt ansvar för rikets säkerhet, varit informerade om säkerhetshotet, men ingen av dem verkar ha kommit på idén att informera statsministern. Först ett drygt år senare delges Löfven.

Även Sveriges riksdag och oppositionen har hållits oinformerade fram till dess att media för några veckor sedan började rapportera om Transportstyrelsens lagbrott och hot mot rikets säkerhet.

Det här är högst allvarligt och ingen kan påstå att det är väl skött och hanterat från regeringshåll.

Ett särskilt tungt ansvar borde åvila Löfven, som redan i samband med maktskiftet 2014 inrättade ett så kallat säkerhetspolitiskt råd kopplat direkt till honom själv som statsminister. I ett svar under en debatt i riksdagen beskrev Stefan Löfven rådet på följande sätt:

”Det säkerhetspolitiska rådet har inrättats för att regelbundet kunna diskutera en samordnad hantering av frågor som rör Sveriges säkerhet i bred bemärkelse. Jag har själv lett rådets samtliga möten, där även vice statsministern, utrikesministern, försvarsministern och inrikesministern har deltagit. Även andra statsråd har vid behov kunnat delta i rådets arbete, liksom vissa statssekreterare. Det gäller även företrädare för myndigheter som har vara direkt berörda och som fått göra föredragningar för rådet.”

I samma debatt berättade Stefan Löfven också att detta råd sammanträder cirka en gång i månaden och har en samordnande karaktär.

Är det då inte förvånande att det samtidigt från regeringshåll meddelas att det säkerhetspolitiska rådet inte aktiverats med anledning av det som skett på Transportstyrelsen? Det är svårt att finna ett bättre exempel på en fråga kring svensk säkerhet som borde ha tagits upp i detta säkerhetsråd. En fråga, som spänner över så många områden, och därmed myndigheter och departement.

Vad är det för mening att statsministern håller sig med ett säkerhetspolitiskt råd ifall det inte används då just säkerhetshot föreligger?

Svensk säkerhet och krishantering måste tas på stort allvar. Stefan Löfven har skapat många frågor och bidrar med få svar.

Hans Wallmark
Försvarspolitisk talesperson (M)

Annicka Engblom
Riksdagsledamot Blekinge (M)
Konstitutionsutskottet och försvarsutskottet